Här står vi du och jag. Du håller min hand och jag håller din i förtvivlan om att du ska släppa.
Det är min lyckligaste dag i mitt liv, ända tills du släppte min hand och sa att du alldrig mer ville se mig, önska att jag inte fanns, och sa att du inte älskade mig mera. Då tog min lyckliga dag slut och den sol som nyss sken försvann och allt blev svart.Allt jag någonsin drömmt blev svart och försvann med vinden. Jag föll ner på marken låg där och frös jag skrek på dig, förtvilad och blöt. Allt jag någonsinn önskat försvann mitt framför ögonen på mig med ett leende på lepparna. Mina tårar började sakta rinna ner för mina kinder. Allt som nyss varit varmt och ljust innombords blev kallt och mörkt.Allt är över, allt är förbi jag kommer aldrig mer kunna känna glädje jag kommer aldrig mer kunna känna lycka. Just när jag trodde att allt va slut ser jag dig komma spingande. Du tar min hand lyfter upp mig kysser mig och säger: Förlåt för allting jag sa jag vet inte va jag gjorde. Du är den första och ända jag någonsin kommer att älska jag vet inte vad jag skulle giort utan dig. Du är det bästa som finns i mitt liv du är den ända som får mig att vilja leva. Du är den som lyser upp min dag med ditt leende, det är du som får mig hoppas.
Du slutade med: Min älskling kan du fölåta mig för allt jag har gjort?
Mitt svar blev: Kärlek är ingenting man bara kan kasta bort det är någonting man måste tavarapå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar